1 november. Elva.

 

                 

Elva Ruby Connes kom från Joplin, Missouri. Man skulle kunna säga ingenstans. När hon gifte sig bytte hon efternamn till Miller och flyttade till Claremont, strax öster om Los Angeles. Numera är det en universitetsstad med knappt 35 000 invånare. På 30-talet var det inte mycket större än Joplin.

Mrs. Miller sjöng av hjärtans lust och allt som oftast för döva öron, med en röst som både kunde spräcka glas och väcka döda till liv. Som amerikansk medelklasshemmafru stod hon för raka motsatsen till Beatles, som precis höll på att avsluta sina sista riktiga turnéer när hon inledde sin karriär. Hennes första inspelningar bekostade hon själv och gav ut på eget bolag. Debutalbumet Mrs. Miller’s greatest hits såldes i 250 000 ex.

Publiken älskade Mrs. Millers avsaknad av såväl, taktkänsla, tonöra och självinsikt. Kanske, eller förhoppningsvis, smittades folk också av hennes glädje och kärlek till sången. Eller lätet. När sanningen gick upp för henne, att hon var mer driftkucku än stjärna, tog hon det först hårt. Sedan tog hon sig samman och fortsatte. I och för sig i helt fel riktning, eftersom hon bestämde sig för att försöka sig på mer seriös musik. En marknadsanalys hade gett henne rådet att fortsätta på den inslagna vägen med lustmord på samtida poplåtar. Eller satsa sina pengar på några fjuniga studenter som byggde egna hemdatorer i ett garage.

Den 11 november klockan 11 sekunder över 11 minuter över 11 anordnas en sekundlång fest på facebook. Man kan tänka sig att det är många som gifter sig den dagen, även om begravningar brukar ha förstatjing på fredagar.

Jag tänker tillägna den elfte månaden i Engqvist’s Eleven till minnet av Elva Miller och hennes mod. Innan månaden är slut kommer jag behöva lite av den varan, när jag deltar i Sveriges största standuptävling. Fast då får folk skratta hur mycket de vill. Gärna åt mig.

4 september. Ena sidan och andra.

Å ena sidan åt jag väldigt mycket och god mat sent igår kväll.
Å andra sidan var jag inte sugen på att dricka någonting alls tidigt imorse.

Å ena sidan har vi fantastiska grannar.
Å andra sidan flyttar de om en månad.

Å ena sidan kan man oroa sig över att Annie Lööf och Gustaf Fridolin saknar andra politikers ålder och erfarenhet.
Å andra sidan kan man oroa sig över att andra politiker saknar deras ambition och vilja.

Å ena sidan är jag aktiv på facebook och twitter, nätverkar och knyter kontakter som blir till intervjuer och inslag i radio.
Å andra sidan är det på min fritid, så jag får ingenting för det.

Å ena sidan spred sig en doft av anis och skapade tidig julstämning i trappuppgången igår.
Å andra sidan var det vårt shampo mot hårlöss som luktade.

Å ena sidan är det sommarvärme idag.
Å andra sidan vill jag börja använda min nya snygga höstjacka.

Å ena sidan gör sig avlastningsbordet väldigt bra i köket.
Å andra sidan blev det ganska tomt i vardagsrummet.

Å ena sidan vill jag väldigt gärna flytta till ett hus en bit bort.
Å andra sidan vill jag inte lämna stan.

Å ena sidan doftar det härligt av kräftresterna och grönsakerna som kokar ihop till en fond.
Å andra sidan ser det jävligt äckligt ut i grytan och dessutom har jag inget bra recept på fisksoppa.

Å ena sidan är jag peppad som fan att spela flera helt nya låtar när jag supportar Nanna Bjarman Sveinsdóttir på Hijazz nästa måndag.
Å andra sidan är ingen av låtarna färdig.

Å ena sidan har Sverige fortfarande chans att komma med i fotbolls-EM.
Å andra sidan har Oscar Wendt fortfarande chans att komma med i landslagstruppen.

Å ena sidan börjar jag jobba alldeles för tidigt imorgon bitti.
Å andra sidan kommer jag säkert gå och lägga mig alldeles för sent ikväll.

3 september. Telefonterror.

För den som gillar standup och föredrar Eddie Izzard framför amerikanska komiker är tv-kanalen BBC Entertainment ett måste. Så gott som varje kväll visas högklassig humor i Live at the Apollo eller Michael McIntyre’s comedy road show. Här förklarar McIntyre själv hur man svarar i telefonen.

Standupshowen Live at the Apollo byter programledare regelbundet. Härom året leddes programmet av en annan av mina favoriter: den otroligt vresige Jack Dee.

Igår kväll var Gösta Ekman (den yngre) gäst på Författarfredag på Uppsala Stadsbibliotek, i samarbete med SR Uppland ska tilläggas. Det var ett litet helsicke att boka in honom.

Det finns många bra låtar med telefontema. Här är en av de bästa.

2 september. Jättegräl på twitter.

Förutom mitt omstartade bloggande har jag börjat twittra. Jag har provat det flera gånger tidigare och skaffat en handfull konton med användarnamn och lösenord som jag snabbt glömt bort, men den här gången gör jag det lite mer på allvar och som en del av jobbet. Ingen nyhet för någon, utom för mig själv och de pinsamt många kollegerna på redaktionen som är lika rudis som jag. Fast som inte skulle använda ordet rudis.

Sedan en dryg vecka finns jag på twitter som @CEngqvist och försöker nätverka så mycket jag kan. Jag lägger mig i andras diskussioner, skickar bifall och hejarop eller ställer frågor till folk som jag länge velat få tag i. Som arbetsverktyg har det funkat över förväntan och genererat två riktigt bra intervjuer. I förrgår var Cherin Awad, jurist känd från utskällda Halal-tv i SVT, veckans profil med anledning av eid al fitr. I morse kom Mats Fagerberg till studion. Han är historiker och sportnörd som vänt på dygnet senaste veckan för att kunna se allt från friidrotts-vm.  Och som dessutom hållit oss andra uppdaterade genom ständiga tweets om tävlingarna.

Jag har fortfarande ganska dålig koll på hur twitter funkar eller vad det är som gör det sååå fantastiskt som många säger. Men igår fick jag i alla fall chansen att skaffa mig lite bättre koll tack vare det jättegräl som utspelades mitt framför min blötlagda näsa. Kvällstidningarna skulle inte tveka att använda prefix och suffix som hat-, -hån och -attack för att beskriva ordväxlingarna. Bara genom att försöka följa vem som gav sig på vem lärde jag mig mycket om twitter och lite om hur folk funkar i sociala medier.

Det började med att komikern Mårten Andersson påpekade att Metro Wkd “lånat” både hans idé och boktitel när de listade twittrare under rubriken Sveriges roligaste – på 140 tecken. Frilansjournalisten Magnus Carlsson tyckte att Mårten Andersson överreagerade och satte igång en radda otrevliga tweets dem emellan, där Mårten Andersson bland annat skrev att frilans är detsamma som arbetslös. Lite roligt, lite sant men även i bältets nederkant. Han tycker också att Maguns Carlsson har utsatt honom för näthat. Ganska snart blandar sig flera andra i replikväxlingen. Någon kallar Mårten Andersson semikändis. En annan kallar Magnus Carlsson fitta. Förutom de som deltar i ordgemänget twittras det hejvilt om det bland andra som, liksom jag, följer det med allt större förundran. Näthat och näthatare har ju varit veckans främsta metadebatt och får flera att gå igång med egna diskussioner. Är Mårten Andersson utsatt för näthat? Är det upp till någon annan än han själv att känna sig näthatad? Finns det grader av näthat?

Efter att helt ha dominerats av män är det den sista frågan som drar in den första kvinnliga deltagaren i grälet. Skribenten Isobel Hadley-Kamptz undrar i och för sig först och främst vem Mårten Andersson är. “Jaha, en komiker”, skriver hon sedan, vilket förstås retar komikern ytterligare. Efter det börjar de diskutera näthat ur en semantisk. Isobel Hadley-Kamptz brukar få kommentarer i stil med att hon borde bli gruppvåldtagen av araber, och att det är mer näthat än vad Mårten Andersson utsatts för under eftermiddagen. Mårten Andersson svarar att definitionen av näthat borde vara subjektiv, men håller sedan med om att det finns risker med att överanvända starka ord så att de blir urvattnade. Han byter näthat mot nätprovokation.

Under kvällen återkommer flera twittrare till bråket. De har inte hängt med och undrar vad alla syrliga kommentarer handlar om. Jag använder deras tweets och hänvisningar för att söka mig tillbaka till Mårten Andersson, Magnus Carlsson och ursprungsämnet. Det blir en bra övning i twitter och ett ganska tydligt exempel på hur folk överreagerar och inte drar sig för att vara onödigt otrevliga mot varandra på behörigt avstånd. Även fast de inte är anonyma. Det säger kanske lite om hur näthatet funkar i kommentatorsfälten.

Efter Sveriges förlust mot Ungern verkar alla vara sams och överens och går ihop om att hata Oscar Wendt.

1 september. Rubrikernas rubriker (nu med vrålonani).

Igår var jag så upptagen med att blogga om vem som blir partiledare och inte, att jag helt missade att svenska språket fått ett helt nytt ord. Ett universaluttryck. Givetvis var det en av kvällstidningarnas rubriksättare som satt fart på sin Professor Balthazar-maskin för att fylla det språkliga tomrum där det borde finnas ett ord för Ola Lindholms umgänge. Resultatet är inget annat än enastående, och kniper därför andraplatsen på 2011 års rubrikordsranking. Ettan är ohotad sedan i vintras.

1. Pirogtumult, Aftonbladet 4 januari 2011
När människor på ett nattåg börjar slåss om den lilla mat som finns kvar i restaurangvagnen finns inget annat ord.

2. Knarkhuligan, Aftonbladet 31 augusti 2011
En huligan på knark. Eller en knarkare i hejaklacken. Ett ord, tusen bilder.

3. Vrålonani, Aftonbladet 10 augusti 2011
“Droppen för grannarna kom efter hans konstanta vrålonani”. Verkligheten kanske överträffar dikten, men får ändå se sig slagen med hästlängder av journalistiken. (Tack Henrik S. för vrålonanipåminnelse, ett annat användbart ord)

4. Mustaschkupp, Västerbottens-Kuriren 27 mars 2011
Ordet användes redan i 00-talets början, då Östen med restens tre låtskrivare dök upp i rutan på Melodifestivalen med helfestliga lösmustascher. Under nära ett decennium kändes det lika föråldrat som skrivmaskinsreparatör, shillingtryck eller fjärdingsman. Men så kom Håkan Juholt och en våg av mustaschkupper drog genom det Sociala Demokratiska partiet och pressens rubriksättarkår.

5. Urinattack,  Länstidningen 2 juni 2011
Första gången jag såg ordet i en rubrik var det Britney Spears som kissbombades av ett besviket fan. Den här gången inträffade attacken under en rättegång i Södertälje, vilket lite tar udden av det roliga. I själva ordet, vill säga.

Alltid på listan: Nakenchock, ständigt aktuellt sedan 15 juli 1998
Visst är det både urvattnat och uttjatat. Samtidigt går det inte att komma ifrån att nakenchock är för rubriksvenskan vad skapelseordet om eller aum är för hinduismen. Mest uppmärksammad var chocken med Afro-dites hudfärgade scenkläder i Melodifestivalen 2001. Men redan tre år tidigare användes ordet i rubriken till en artikel i Aftonbladet om en bortglömd såpaskådis i en lika bortglömd svensk långfilm. Inget annat rubrikord har en egen hemsida.

Dagspressens rubriksättare är lätta att fnysa åt eller vifta bort. Frågan är bara vilken annan yrkesgrupp som haft större inflytande på svenska språkets förändring. Eller förflackning. Annat är det med den kvinnliga journalist, eller vad hon nu är, som Elvis Costello sjunger om i Brilliant Mistake från albumet King of America, från 1986. Fast här under hans fullständiga namn: Declan Patrick Aloysius MacManus.

“She said that she was working for the ABC news. It was as much of the alphabet as she knew how to use”.

Vi delar lokaler med ABC-nytts Uppsalaredaktion. Jag brukar nynna melodin när jag går förbi deras arbetsrum. Videon nedan är helt inofficiell, men passar ganska bra till låten.

31 augusti. Annie och Ali.

Jag har tidigare skrivit om föreslagna och genomförda partiledarbyten här, här, här, här och här.  Bland annat om Thomas Östros öden och äventyr.

Annie Lööf tar över efter Maud Olofsson, föreslår partiets valberedning. Det återstår att se om Anna-Karin Hatt nöjer sig med att bli andre vice ordförande, eller om hon törs göra som Mikaela Valtersson (MP) och ge huvudkandidaten en match. För Valtersson slutade det med en förlust som sved så pass att hon bestämde sig för att helt lämna rikspolitiken, vilket hon meddelade i veckan. Det mesta av ljuset föll dock återigen på någon annan, den här gången Maria Wetterstrand som också ställer sin riksdagsplats till förfogande.

Centerdistrikten fick reda på nyheten vid ett telefonmöte kl 10.30 idag. Ett par timmar tidigare flashade Ekot nyheten och 09.10 gjorde vi den här intervjun med Solveig Zander, riksdagsledamot från Enköping och ordförande för Centerpartiet i Uppsala län.

Nu återstår bara Vänsterpartiet innan årets partiledarbyten är avklarade. För missnöjet som pyrde inom KD i vintras verkar ha lagt sig. Det sa åtminstone Mikael Oscarsson, när jag intervjuade honom efter partistämman sent i våras. Jonas Sjöstedt är väl fortfarande favorit till att efterträda Lars Ohly, eller? Många hade nog hoppats på Ali Esbati, tidigare ordförande för ungdomsförbundet.

Igår skrev Esbati på sin blogg att han inte ställer upp som partiledarkandidat. Sällan har väl “personliga skäl” vägt så tungt som i hans fall. Ali Esbati har bokstavligen svävat mellan liv och död den här sommaren. Han var själv med på Utöya, men lyckades komma undan Breiviks kulor. Dessutom ska han snart bli pappa. Blogginlägget är stark läsning, framför allt stycket om när han åkte för att hämta sina saker som tagits omhand på Utöya. På axelremmen till hans väska satt en lapp fäst med en gummisnodd.

“Levande”, stod det på lappen.

30 augusti. Svenskar skulle aldrig fixa ramadan.

Idag började eid al fitr, den tre dagar långa muslimska fest som markerar slutet på fastemånaden ramadan. Nu får man åter äta och dricka efter soluppgången. Utanför moskén i Uppsala stod folk och kedjerökte innan morgonbönen, för tobak ska man också avstå från under fastan.

Eid al fitr är muslimernas största familjehögtid på året. Efter en månad med kurr i magen äter man extra gott och mycket. Barnen får presenter och är lika pirriga som andra är inför jul.

Likheterna med julfirandet är över huvud taget stora. För många muslimer är eid al fitr enda gången på året man besöker moskén, precis som många bara går i kyrkan på julafton. Resten av helgen är ren logistik, med släkt och vänner som ska besökas eller kommer på besök. Plikten framför allt.

Dock finns en stor skillnad mellan eid och jul, som gör att vi välplanerade svenskar inte skulle kunna hantera utan att gå in i väggen. Och som nästan tar kål på världens alla muslimska barn varje år. In i det sista är det lite osäkert när exakt eid al fitr börjar. Det är fullmånen som styr och det kan skilja på ett dygn. Bloggaren och juristen Cherin Awad från Uppsala skrev på twitter att hennes son var helt knäckt innan beskedet kom igår kväll att det skulle bli presenter idag.

Den osäkerheten skulle vi aldrig palla med. Försök själv att säga till dina svärföräldrar att “vi kanske kommer den dagen, eller dagen efter”. Eller försök leva med att dina gäster lämnar samma meddelande till dig. Omöjligt att mäkta med. Vi skulle väl knappt kunna hantera att man bytte sändningstid på Kalle Anka. För att inte tala om, Gud förbjude, strök det ur tablån.

Så alla som är rädda för att vi ska tvingas börja fira muslimska högtider: oroa är inte. Vi skulle aldrig klara av det.